Judisk Gudstjänst

Varje dag läses morgonbön, eftermiddagsbön och kvällsbön. Gudstjänster på sabbat och helgdagar har vissa tillägg. I judiska böner använder man oftast det kollektiva ordet ”vi” snarare än det
individualistiska ”jag”.

Synagogan
Synagogan är judars gudstjänstlokal. Den kan även användas som samlings- och studielokal. Dock är det inte nödvändigt att ha gudstjänst i just en synagoga.

I en synagoga finns ofta:
1)
Ett skåp där torarullarna förvaras (den heliga arken) på den vägg som vetter mot öster och Jerusalem. Framför toraskåpet finns ett förhänge, oftast försett med vackra broderier.
2) En lampa som aldrig släcks som hänger ovanför toraskåpet till minne av ljusstaken i templet (2 Mos 27:20-21) och den eviga lågan som brann på offeraltaret.
3) Ett bord där man placerar torarullen när man läser ur den.
4) Ibland en särskild pulpet för förbedjaren.

Rabbinen är andlig ledare och överhuvud i det religiösa livet i en församling. Den som leder gudstjänsten kallas chazan, förbedjare eller kantor.

Minjan
För att hålla en fulländig gudstjänst måste man vara minst tio vuxna (en s.k. minjan). I vissa, framförallt ortodoxa, församlingar räknas endast män. Däremot behöver varken en rabbin eller en kantor vara närvarande. Gudstjänsten kan ledas av vilken närvarande som helst som har de nödvändiga kunskaperna.

Bönböcker
En judisk bönbok kallas siddur. De tidigaste bönetexterna fastställdes så långt tillbaka som under 400-talet fvt. Därefter har nya bönetexter tillkommit under seklernas gång, och den standardbönbok som används idag fastställdes till stor del på 900-talet. För enskilda helgdagar finns särskilt iordningställda bönböcker.

Huvudbonad
Många religiösa män har ständigt huvudet täckt med en kippa, andra endast när de är i synagogan eller när de ber enskilt. Grunden till denna sedvänja är oklar – Toran innehåller inte något sådant bud – men saken diskuteras i Talmud. I en reformert eller konservativ synagoga kan man se både män och kvinnor i kippa, medan det i ortodoxa sammanhang endast är män som brukar ha denna typ av huvudbonad.

Enligt judisk lära bör gifta kvinnor täcka huvudet. De flesta iakttar detta bud endast i synagogan eller vid andra ritualer. En del täcker huvudet med en sjal, andra med hatt, vissa med peruk. I icke-ortodoxa kretsar är denna huvudbonad ibland en kippa av samma stil som den man i vanliga fall ser på män.

Bönemantel (heb. tallit)
Bönemanteln består av ett rektangulärt tygstycke med en frans (”skådetofs”, på hebreiska tsitsit) i varje hörn, enligt budet i 4 Mos 15.38-39: ”Och detta skall ni ha till tofsprydnad för att ni, när ni ser den, må tänka på alla Herrens bud och göra efter dem.” För att iaktta det nyss citerade budet till fullo bär många ett slags livstycke med skådetofsar som en del av sin dagliga klädsel. Andra tar den enbart på sig under bönestunder.

Böneremmar (heb. tfillin)
Budet angående böneremmar återfinns på flera ställen i Toran (se exempelvis 2 Mos 13:9 och 5 Mos 6:8). Vid remmarna sitter läderkapslar som innehåller ett pergamentblad med de fyra textställena. Den ena läderkapseln fästs runt vänster arm och hand med kapseln på överarmen, riktad mot hjärtat, den andra runt huvudet med kapseln mitt i pannan. Böneremmar används under morgonbönen på veckodagarna.



Powered by WordPress. Designed by Woo Themes